shinygoldengod

Wow liksom, rosa pinglan. Det blir bättre.


Vi var så jävla rosa. Båda två. Och galet snygga. Moms.
Nu orkar jag inte mer.

Det är 2½ män på TV.
ni får se mer sen.
Adjö.

Vad hände igår. Haha. Awesome.
Tack Robin som bjöd på Chili och vodka i box.

Ikväll har mamma och pappa den årliga höstfesten.
Det blir kanoners. Ska snart in i duschen och sen börja
göra mig rosa för kvällen.

Dra på nya lösnaglar och köra illrosa, supertrash, aslånga naglar.
Det  blir sweet.

Later dudes.

adios

Kan folk sluta se den, prata om den, suktas om den, hata den, älska den,
disskutera den, dräggla efter den och betygsätta den?

Jag vill att hela svenska folket från och med nu ignorerar filmen
New Moon och väntar med att fortsätta med hysterin efter onsdag.

På onsdag ska jag se den och jag vill inte höra ett ord till om filmen
förrän jag har sett den. Förstått? Bra.

Idag ska jag till handen och inhandla det jag inte hann köpa igår.
Hade ju bara en timme på mig igår. Ha, det jag inte hann köpa! 
Vilken ironi. Jag har inte en krona, men jag har en spenderande man. <3

Jag lyssnar på Mattafix - Big city life. 
Det påminner mig när jag satt på tåget mot Helenelund och hem till Crilles
lägenhet som jag av någon anledning bara kommer ihåg sovrummet av. 
Där persiennerna alltid var neddragna. Det var mörkt. 
Mina minnen av Crille är rätt mörka, kanske beror på att han valde
att penetrera ett kuksugandehorluder medan vi var tillsammans och 
sedan gjorde det om och om igen, efter jag blivit lovad monogami. 
He he he. Jag var en liten toffel. Det var väl sött? 

Av någon underlig anledning gillar jag faktiskt fortfarande låten.
Även om den påminner mig om allt det där.  Den får mig liksom också
att tänka på hur bra jag är nu. Och framförallt hur bra jag har det.

Nu ska jag klä på mig och sen ringa Oobie1.
Later


Diggelodiggelei, alla tittar på mig. Guldigt värre.

Babe 1, Hamster. Han ser ut som ett fettomarsvin.


Babe 2, Tequila. Lilla wannabehitler.


Bästa kompisar.

Det här är mina barn. Så jävla underbara, tysta, okrävande barn.
Big mama loves you.

Jag har rosa på mig.
Det är sant. Det är inte bara en typ rosa, det är många olika nyanser.
Jag lovar, det är sant! Jag har rosa på mig!
Det är inte bara en liten rosa detalj, utan ett rosa plagg.
En hel over-size skjorta faktiskt. Rosa!

Ni tror mig inte?

Camen suger osv osv, men alltså, det är rosa.
Det trodde ni inte va? Nej, juste. Men så är det.
Det är rosa. Rosa. Rosigt rosa.

Nu ska jag på jakt efter en chokladboll.
Adjö.

Tar inte ut något i förskott men jag mår bättre.
Jag mår så passbra att jag idag var ute (!) och
gjorde rent och fint till mina babes.
Krattade till och med lite löv och lagade middag.
Riktigt husfruigt av mig. Resterande dag låg
jag på soffan, eller.. halvlåg, korsryggen strejkar,
så ligger som en trasig slinky för att det ska vara
uthärdligt. Inte helt hållbart men det är lite shit the same
för framtiden är så jävla ljus.

I morgon ska jag, ÄNTLIGEN, få dra på mig fleacevästen
och värda på f&s igen, thank you god!
På fredag fyller min bästa killkompis år, för ja, även
om vi inte har umgåts eller pratat på jävligt länge ser
jag honom fortfarande som det, förmodligen eftersom
det är brist på andra, skämt å sido, proppen fyller 22
och han har lovat mig en kaka.
På lördag har mamma och pappa sin årliga höstfest och
på söndag är det, som alla vet, vilodag.
Onsdag som kommer står för Biomys med Oobie i E-town
och vi ska vara glada om vi lyckas undgå orgasm in public
när vi återser Oobies boyfriend på bioduken.
Fredagen står för middag och globenbesök med Darl och det
ska bli ett ofattligt kärt återseende och vi ska irritera skiten
ur dressyrtanter, synd att lillasystersvinto inte kan närvara.
På lördagen/söndagen flyttar min bästa vän till samma komun
igen och vi påbörjar vårt återförenande och hoppas kunna slänga
in en tjejmiddag/nostalgifest på lördagskvällen.
Och sen rullar det på som vanligt en stund och sen POFF är det
den 15 och då ska vi flytta in i nya lägenheten.

Shit pommes. Nu ska jag ringa robin igen, som inte har ringt upp.
Adjö.

Mamma visade mig en bra låt såhär på morgonkvisten.
Orsaken till bloggbrist i är svinis. Inte 100% men det verkar
som det. Svin också. Orkar inte sitta upp.
Adjö.

Jag har fortfarande inte förstått att vi har fått lägenheter.
Tror inte det sjunker in i morgon heller när jag skriver mitt vackra
namn nederst på pappret som jag ska komma ihåg och läsa
allt finstilt på. Jag kommer aldrig att förstå att vi hade så jävla
mycket flyt och fick lägenheten of my dreams. Shit alltså.

Nyss skålat med familjen. Älskar min familj, som alltid tar till lite
bubbel så fort tillfälle ges. Kommer sova gott i natt. Hehe.
Det gick utmärkt på jobbet. Jag och Skåningen rockade båda
grupperna och allt flöt på, precis som det skulle.
Nya tag i morgon. 1700 infinner jag mig på jobbet iförd
finkläder. Innan det ska jag hinna till mäklaren och sen sitta
och dagdrömma på Ikea.se.

Nu måste jag sova. Ögonlocken samarbetar inte längre.
Adjö.

Jag skakar. Mina händer dör.
Jag kan knappt skriva.
Pappa ringde just. VI FICK LÄGENHETEN FÖR 580 000!

Vi ska skriva papper i morgon.

VI FICK DEN! FATTA ATT VI FICK DEN!
Jag.. jag tror jag börjar gråta.
Haha! Lyckorus.

Åh.. jag måste spread the news.
Och få mina händer att sluta skaka.

GAAAAH!

Vet fortfarande ingenting om lägenheten.
Nu ska jag försöka få i mig frukost trots att min
mage beteér sig som om det vore 567 små färglada
män som dansade nakenpolka i mitt tarmsystem.

Jag klarar inte mer. Jag måste få veta.
Snart ringer jag pappa och tjatar. Igen.

Frukosttime.
Adjö

http://www.hemnet.se/beskrivning/542029 <3

Jag kan ljuga och säga att mitt hår är grått.
Det är inte sant då. Om jag ljuger.

Mitt hår har just nu en färg som inte helt
går att identifiera eftersom jag har en lila hårinpackning
i håret men grått är det inte.

Smart som jag är köpte jag två gråa toningar så i morgon
kör vi i nästa och håller tummarna.
Nu ska jag nog skölja ur min hårinpackning och hoppas
att håret inte är allt för orange/gult. För det vill vi inte.

Jag har dock en svag aning om att lavendel är en färg
som kommer ploppa upp i mitt huvud under den närmsta timmen.
Jaja, jag är iallafall inte skallig.

Bilder kommer i morgon istället. Som alla (dvs säga 7 läsare) kanske förstår.
Adjö.

Mitt hår fräser åt mig. Bokstavligt talat så fräser det från mitt hår.
Jag vet inte om det är ett bra tecken eller om jag borde vara
räddare än jag redan är. Alltså, det gör inte ont, det bara.. bubblar lite.
Känner mig som en häxkittel i huvudet. Men det blir nog bra. Inte så
länge till det får sitta i nu.

Jag håller alltså på att blondera håret, trots min mors protester och min
moster goda råd om att låta håret vila en stund.

När processen är över hoppas jag att mitt hår, tackvare silverbullet.se's fantastiska
produkter, är silvergrått. (smygreklam). Det återstår fortfarande att se och jag är rätt
glad att jag har en mahognyfärg som kan täcka misslyckade försök rätt okej.
Om jag har något hår kvar det vill säga.

Uppdatering på budgivningen, vi ligger inne med toppbudet, och den andra budgivaren
har till i morgon att bestämma sig om han/hon vill lägga ett högre bud, men i morgon
kräver säljaren att budgivningen tar slut. Så fortsätt hålla era tummar och be för mig,
om ni är troeende, att jag den 15ish december kan flytta in i pärlan.

Nu måste jag kolla hur mitt hår mår. Det brinner inte än iallafall, positivt, ey?

Återkommer med bilduppdatering när allt är klart, om jag är inte är skallig, tror inte
jag gör mig så bra på kort då, hår är liksom lite av mig grej.

Adjö.

Mammas hösfestplaylist går på fullt.
Härligt med lite dansband så här på mogronkvisten.
Ska snart ta en kopp kaffe och hoppas att whiskeyrösten
försvinner och ringa till Vårdcentralen.
Min man kom hem igår efter 15 timmar på jobbet
och hans vänsterfot, som han stukade för över en månad
sedan har svullnat upp igen. Det går jag inte med på.
han får fan inte gå sönder. Det är han way to important
för att få göra. I love, love, love, love him.

Hela familjen, förutom pappa som nu förmodligen
prasslar med MäklarSofia, är hemma. Det är rätt mysigt.
Önskar bara att jag fick använda min inköpta men
totalt onödiga mahognyfärg i någons hår.
Mitt blir ju grått så fort silverbullet behagar
skicka mina grejjer till tobakshörnan i Brandbergen.

Ah, det är så härligt att vara impulsiv ibland.
Nej, nu kan jag inte dra ut på samtalet längre.

Adjö.

Jag fick ett samtal ikväll.
Ett mysigt samtal från en man jag enbart träffat 2 gånger
som erbjöd mig extrajobb genom ett bemanningsföretag
som han jobbar på. Jag slog på min aldra mest inställssamma
röst och log hysteriskt enbart för att låta extra positiv.

Jag slängde sen iväg ett mail med mina uppgifter och
nu hoppas jag på att det snart piper i mobilen
och att ett jobb dyker upp.

Medmänniskors hjälpsamhet är tamigfan
otroligt bra och jag känner mig helt varm
och tacksam. Tack tack tack.

Ikväll var jag och mamma och tränade och som
alltid när jag är med mamma träffade hon cirka
2148 personer hon kännde och bara var tvungen att
stanna och prata med. Men väl hemma stog maten
på bordet. Åh, ibland är det fint att bo hemma.

Nu sitter jag och väntar att programmet Ullared
som går på en kanal jag inte har här hemma i barndomshemmet
ska ta slut så att min underbara bästa vän ska ringa
och ge mig min dagliga dos av henne. Om inte Stephenie Meyer
redan hade kommit på det där med personligt heroin
skulle jag använda det som en beskrivning på hur
jag känner för min bästa vän. Hon är galet beroeende framkallande
och jag älskar det.

Just nu sjunger Amanda Jensen på TVn. Fotbollsgalan.
Hon har inga skor på dig. Jag tycker det är sött.
Hon är söt. Jag gillar'na.

Kör en provocernade fjortisblogg avslutning.
TTYL bitches hihi <3

Jag älskar Darin. Jag känner för att bli 14 och idolhysterisk.
Jag sitter med byxorna neddragna och diggar till tusen.

Egentligen älskar jag inte Darin, jag älskar enbart hans tolkning av Viva la Vida.
Underbart.

Jag vill att alla ska hålla tummarna för att jag och min man får
lägenheten på huggarvägen i västerhaninge. Den är stenfin, asbra
och helt perfekt. Jag vill bo där. I resten av mitt ungdomliga liv.
Och sen när jag bestämmer mig för att bli vuxen och skaffa barn,
då vill jag sälja den med gott samvete. Jag vill kunna se mig runt
i det perfekta, charmiga vardagsrummet och veta att jag har haft
de bästa festerna, de mysigaste hemmakvällarna, de vildaste sexakterna,
de bästa filmmaratonen, de galnaste kuddkrigen, de seriösaste samtalen
och den bästa tiden i mitt ungdomsliv. Jag vill kunna släntra in i det
asstora sovrummet, sätta mig försiktigt på sängkanten och minnas tillbaka till
alla övernattningsbesök, alla vilda sexakter (igen), alla lästa böcker, alla
panikslagna uppvaknande när väckarklockan inte ringde, alla uppvaknande i
total bakfylla, alla försök att minnas gårdagen och alla insomnande i min
mans famn. Jag vill dra fingrarna längs den furufärgade köksbänken och
tänka tillbaka på all god mat jag lagat, alla kakor jag bakat, alla ölburkar
jag tömt ut slattarna ur i vasken, alla gånger jag suttit där vid köksbordet
med en vän och druckit allt för mycket rödvin. Jag vill gå in i det helkaklade
bardrummet och skratta åt alla gånger jag spytt ner toaletten, alla gånger
jag somnat på badrumsgolvet, alla gånger jag halvsomnat i badkaret och
alla gånger jag låst in mig med en vän under en fest och fjortisaktigt
halsat vodka ur en flaska för att skynda på fyllan. Jag vill gå ut i hallen och
en sista gång plocka upp posten som legat allt för länge innanför dörren och släcka lampan.
Släcka lampan till mitt underbara ungdomshem en sista gång och sedan
stiga in i vuxenlivet.

Allt det där vill jag göra i just den lägenheten, den som ligger på huggarvägen 33 i västerhaninge.
Och allt det kommer jag kunna göra om vår tur fortsätter. Just nu leder budgivningen.

Så snälla, rara, underbara. Håll era tummar för mig och O-G.

Nu ska jag hoppa in i duschen, tvätta mitt hår med duchcreme och
sen ska jag ut i gråzonen som tydligen kallas halvklart till mulet
och sköta om mina älskade barn. 

Jag är påväg in i en ny tid. En underbar tid. En ny epok.
Jag har aldrig sett fram mer emot en tid i mitt liv som den som ligger framför mig nu.

Och nu kör jag stenhårt, jag tar det som det kommer, skiter i att låta håret vila och färgar
håret grått och skiter i resten. Det här bli bra.

Shit vad pepp, Viva la Vida gör underverk.
Later!

Jag hatar den här dagen.
Jag har inte på länge kännt mig så värdelös och obetydlig.
Jag har en svag aning om att känslan kommer tack vare
samtalen till tre olika företag där svaren "nej, du är inte den vi söker"
"nej, vi vill anställa vi arbetsförmeldingen pågrund av att vi får bidrag då"
och "nej, tyvärr, vi vill ha någon med mer erfarenhet" var som slag
i magen. Jag vet inte varför dessa nej var så mycket svårar att klara
av än tidigare men sen jag la på sista telefonen med den sista
arbetsplatsen har tårarna runnit längs mina kinder.

Jag klarar inte av mer nu. Allting tär på mig och det gör mig livrädd
när jag känner igen mig i tanksätt och tankebanor som jag låg i för
ett par år sedan, när jag gick igenom den fasen i livet, men nu känns
det som att det inte alls är en fas. Jag är livrädd. livrädd för mig själv
och mitt sätt att tackla mina personliga motgångar.

ju sämre jag mår inombords ju gladare beter jag mig.
Jag hatar att jag alltid ler, när jag egentligen bara vill lägga mig ner
och gråta.

Nu är fasaden nere, inte för att jag söker sympati eller för att jag hoppas
på en bitchlap från verkligenheten som ska ta mig ur det här.
Jag måste bara få ur mig detta på något sätt och jag måste göra det
innan allting, och då menar jag allt, går sönder.

Nu ska jag ta mig till mitt kassa extrajobb där jag, vilket jag kom
underfund med idag, inte alls trivs och göra  något jag egentligen tycker är
ganska kul men som jag just nu inte ser någon som hellst mening i, bara
för att jag måste och för att jag måste tjäna pengar så jag så snart som
möjligt kan flytta ut från mitt barndomsrum.

Jag vill inte längre. Jag är förvirrad, livrädd och nerbruten.
jag vet inte ens vem jag är längre.

Kollar ut genom fönstret och ser alla vackra färger och försöker
dra på munnen åt det jag faktiskt har, min bästa vän och min älskade fiancé.
Dom är underbara och utan dom vet jag att jag inte hade suttit här påklädd,
nyduschad och påväg till jobbet. Då hade jag inte sätt de vackra färgerna.
Inte över huvudtaget. Då hade allt varit grått.

Nattsvart. hela tiden. nu tog tårarna slut. nu är jag helt tom.

Musiken är klar.

Blev inget skatteverk idag. Pallade inte.
Haha. Tar det på tisdag innan jag ska till
jobbet i stället.

Ja, du läste rätt, jag ska jobba nästa vecka.
Tack Pappa för dina kontakter och
tack migsjälv för min charmerande telefonstämma.

Igår var det alltså stockholm för hela slanten.
Skatteverket - fail. Orkade inte vänta.
Eller, hann inte vänta. Intrevju på Jimmys för min
karl medan jag helt ensam satt och drack latte och
läste på Chokladfabriken och kände mig som en riktig
söderbo. Hade tillochmed en stor mössa på mig.
Fördommarna *njuter*

Sen var det Kebab med Rillzor och sen en promenad
till gamla stan och en before work på After. Ha.

Sen hem till Omis och berätta om allt som händer och
sen hem och äta mat och kolla årets absolut sämsta film.

In The Cut. Fyfan. Har ingen aning om vad den handlar om
och jag såg nästan hela. Så dålig var den.

Nu ska vi till biltema och sen till Handen. Adios.

Verkligen. Rekomenderas till alla som
inte har sett den. Vilket förmodligen inte
är så många med tanke på hur seg jag är.

Varit i centrum idag. Köpte böcker, födelsedagspresenter
hårspray och nicorett. Nu jävlar. Jag kommer inte
klara det men man kan ju alltid dra ner. Eller?

Hualigen, nu måste jag göra mitt rum walk a bull.

Hejdå!

Btw, orka att dom har lagt ner skatteverkets kontor
i handenterminalen? Sug rumpa.

15 oktober knipsar jag Hamstern. Lilla babyn
ska bli gay. <3

Nu kör vi stenhårt första kvällen i sverige och
kör en filmkväll med mamz och papz.

Män som hatar kvinnor. Som ni kanske
har räknat ut av rubirken.

(Jag stavade just män med två n och min
Norska älskare rättade mig. Han har bott
i Sverige i 2 dagar och han rättar mina stavfel,
hur känns det för författarkarriären?)

Om jag håller mig vaken genom hela filmen
ska jag senare berätta vad jag tyckte om den.

Nu börjar livet på nytt igen!
Don't stop me now. Jag är jävligt på G nu.

JAG ÄR HEMMA IGEN!!!!!!!111111!!!!!!11111!!! :D:D:D:D:D:D:D:D
Jag tror jag kokar över. <3