Viva la vida!
Jag älskar Darin. Jag känner för att bli 14 och idolhysterisk.
Jag sitter med byxorna neddragna och diggar till tusen.
Egentligen älskar jag inte Darin, jag älskar enbart hans tolkning av Viva la Vida.
Underbart.
Jag vill att alla ska hålla tummarna för att jag och min man får
lägenheten på huggarvägen i västerhaninge. Den är stenfin, asbra
och helt perfekt. Jag vill bo där. I resten av mitt ungdomliga liv.
Och sen när jag bestämmer mig för att bli vuxen och skaffa barn,
då vill jag sälja den med gott samvete. Jag vill kunna se mig runt
i det perfekta, charmiga vardagsrummet och veta att jag har haft
de bästa festerna, de mysigaste hemmakvällarna, de vildaste sexakterna,
de bästa filmmaratonen, de galnaste kuddkrigen, de seriösaste samtalen
och den bästa tiden i mitt ungdomsliv. Jag vill kunna släntra in i det
asstora sovrummet, sätta mig försiktigt på sängkanten och minnas tillbaka till
alla övernattningsbesök, alla vilda sexakter (igen), alla lästa böcker, alla
panikslagna uppvaknande när väckarklockan inte ringde, alla uppvaknande i
total bakfylla, alla försök att minnas gårdagen och alla insomnande i min
mans famn. Jag vill dra fingrarna längs den furufärgade köksbänken och
tänka tillbaka på all god mat jag lagat, alla kakor jag bakat, alla ölburkar
jag tömt ut slattarna ur i vasken, alla gånger jag suttit där vid köksbordet
med en vän och druckit allt för mycket rödvin. Jag vill gå in i det helkaklade
bardrummet och skratta åt alla gånger jag spytt ner toaletten, alla gånger
jag somnat på badrumsgolvet, alla gånger jag halvsomnat i badkaret och
alla gånger jag låst in mig med en vän under en fest och fjortisaktigt
halsat vodka ur en flaska för att skynda på fyllan. Jag vill gå ut i hallen och
en sista gång plocka upp posten som legat allt för länge innanför dörren och släcka lampan.
Släcka lampan till mitt underbara ungdomshem en sista gång och sedan
stiga in i vuxenlivet.
Allt det där vill jag göra i just den lägenheten, den som ligger på huggarvägen 33 i västerhaninge.
Och allt det kommer jag kunna göra om vår tur fortsätter. Just nu leder budgivningen.
Så snälla, rara, underbara. Håll era tummar för mig och O-G.
Nu ska jag hoppa in i duschen, tvätta mitt hår med duchcreme och
sen ska jag ut i gråzonen som tydligen kallas halvklart till mulet
och sköta om mina älskade barn.
Jag är påväg in i en ny tid. En underbar tid. En ny epok.
Jag har aldrig sett fram mer emot en tid i mitt liv som den som ligger framför mig nu.
Och nu kör jag stenhårt, jag tar det som det kommer, skiter i att låta håret vila och färgar
håret grått och skiter i resten. Det här bli bra.
Shit vad pepp, Viva la Vida gör underverk.
Later!
Jag sitter med byxorna neddragna och diggar till tusen.
Egentligen älskar jag inte Darin, jag älskar enbart hans tolkning av Viva la Vida.
Underbart.
Jag vill att alla ska hålla tummarna för att jag och min man får
lägenheten på huggarvägen i västerhaninge. Den är stenfin, asbra
och helt perfekt. Jag vill bo där. I resten av mitt ungdomliga liv.
Och sen när jag bestämmer mig för att bli vuxen och skaffa barn,
då vill jag sälja den med gott samvete. Jag vill kunna se mig runt
i det perfekta, charmiga vardagsrummet och veta att jag har haft
de bästa festerna, de mysigaste hemmakvällarna, de vildaste sexakterna,
de bästa filmmaratonen, de galnaste kuddkrigen, de seriösaste samtalen
och den bästa tiden i mitt ungdomsliv. Jag vill kunna släntra in i det
asstora sovrummet, sätta mig försiktigt på sängkanten och minnas tillbaka till
alla övernattningsbesök, alla vilda sexakter (igen), alla lästa böcker, alla
panikslagna uppvaknande när väckarklockan inte ringde, alla uppvaknande i
total bakfylla, alla försök att minnas gårdagen och alla insomnande i min
mans famn. Jag vill dra fingrarna längs den furufärgade köksbänken och
tänka tillbaka på all god mat jag lagat, alla kakor jag bakat, alla ölburkar
jag tömt ut slattarna ur i vasken, alla gånger jag suttit där vid köksbordet
med en vän och druckit allt för mycket rödvin. Jag vill gå in i det helkaklade
bardrummet och skratta åt alla gånger jag spytt ner toaletten, alla gånger
jag somnat på badrumsgolvet, alla gånger jag halvsomnat i badkaret och
alla gånger jag låst in mig med en vän under en fest och fjortisaktigt
halsat vodka ur en flaska för att skynda på fyllan. Jag vill gå ut i hallen och
en sista gång plocka upp posten som legat allt för länge innanför dörren och släcka lampan.
Släcka lampan till mitt underbara ungdomshem en sista gång och sedan
stiga in i vuxenlivet.
Allt det där vill jag göra i just den lägenheten, den som ligger på huggarvägen 33 i västerhaninge.
Och allt det kommer jag kunna göra om vår tur fortsätter. Just nu leder budgivningen.
Så snälla, rara, underbara. Håll era tummar för mig och O-G.
Nu ska jag hoppa in i duschen, tvätta mitt hår med duchcreme och
sen ska jag ut i gråzonen som tydligen kallas halvklart till mulet
och sköta om mina älskade barn.
Jag är påväg in i en ny tid. En underbar tid. En ny epok.
Jag har aldrig sett fram mer emot en tid i mitt liv som den som ligger framför mig nu.
Och nu kör jag stenhårt, jag tar det som det kommer, skiter i att låta håret vila och färgar
håret grått och skiter i resten. Det här bli bra.
Shit vad pepp, Viva la Vida gör underverk.
Later!
Kommentarer
Trackback
