Jag har..
.. sen i söndags försökt komma på ett ord
som ger rättvisa för hur bra Green Day var i Globen.
Jag klarar det inte. Guddomlig och fantastiska är ord
som kommer to mind när jag tänker på konserten men..
det räcker liksom inte.
Jag trodde jag hade sätt mitt livs bästa konsert
efter AC/DC men dom var ingenting i jämförelse
(förlåt Angus, ditt strippnummer är svårslaget, men
Billy Joe Armstrong som kör gitarrsolo uppe på läktaren
får faktiskt ett plus till.) med Green Days
show på globen. Jag är fortfarande euforisk när jag
tänker tillbaka på söndagen. Och jag lider med alla
som inte fick gå.
Det enda obra som jag kan komma på var att de inte
spelade Jesus of Suburbia. Men.. Nej. Det gör inget.
Jag förlåter dom. För det är det bästa jag gjort, gör
och kommer att göra i hela mitt liv.
Nog om Green Day (om det är möjligt märker vi).
Min nackspärr som jag drog på mig i onsdags börjar släppa
och ikväll får vi se om det blir uttgång. Måste kolla
kontot först. Men med tanke på min minimala rökning sen
jag flyttade till sverige så borde det finnas ett par kronor
extra. Jag är ofattbart stolt över mig själv.
Kastreringen av babyn gick bra, nu väntar vi på svar
från olika kaninuppfödare som har fått mail och snart
kanske vi har en liten prinsessa till vår prins.
Nu ska jag klä på mig.
Tiotusen varmta och påfrisknande kramar
till min bästa vän som ligger sjuk i E-town.
Krya på dig min älskade. Fort fort fort.
I miss you like a crazy person och något med tvångströjor.
Kärlek.
