I just hide behind the tears of a clown.

Jag hatar den här dagen.
Jag har inte på länge kännt mig så värdelös och obetydlig.
Jag har en svag aning om att känslan kommer tack vare
samtalen till tre olika företag där svaren "nej, du är inte den vi söker"
"nej, vi vill anställa vi arbetsförmeldingen pågrund av att vi får bidrag då"
och "nej, tyvärr, vi vill ha någon med mer erfarenhet" var som slag
i magen. Jag vet inte varför dessa nej var så mycket svårar att klara
av än tidigare men sen jag la på sista telefonen med den sista
arbetsplatsen har tårarna runnit längs mina kinder.

Jag klarar inte av mer nu. Allting tär på mig och det gör mig livrädd
när jag känner igen mig i tanksätt och tankebanor som jag låg i för
ett par år sedan, när jag gick igenom den fasen i livet, men nu känns
det som att det inte alls är en fas. Jag är livrädd. livrädd för mig själv
och mitt sätt att tackla mina personliga motgångar.

ju sämre jag mår inombords ju gladare beter jag mig.
Jag hatar att jag alltid ler, när jag egentligen bara vill lägga mig ner
och gråta.

Nu är fasaden nere, inte för att jag söker sympati eller för att jag hoppas
på en bitchlap från verkligenheten som ska ta mig ur det här.
Jag måste bara få ur mig detta på något sätt och jag måste göra det
innan allting, och då menar jag allt, går sönder.

Nu ska jag ta mig till mitt kassa extrajobb där jag, vilket jag kom
underfund med idag, inte alls trivs och göra  något jag egentligen tycker är
ganska kul men som jag just nu inte ser någon som hellst mening i, bara
för att jag måste och för att jag måste tjäna pengar så jag så snart som
möjligt kan flytta ut från mitt barndomsrum.

Jag vill inte längre. Jag är förvirrad, livrädd och nerbruten.
jag vet inte ens vem jag är längre.

Kollar ut genom fönstret och ser alla vackra färger och försöker
dra på munnen åt det jag faktiskt har, min bästa vän och min älskade fiancé.
Dom är underbara och utan dom vet jag att jag inte hade suttit här påklädd,
nyduschad och påväg till jobbet. Då hade jag inte sätt de vackra färgerna.
Inte över huvudtaget. Då hade allt varit grått.

Nattsvart. hela tiden. nu tog tårarna slut. nu är jag helt tom.

Jag har..

.. sen i söndags försökt komma på ett ord
som ger rättvisa för hur bra Green Day var i Globen.

Jag klarar det inte. Guddomlig och fantastiska är ord
som kommer to mind när jag tänker på konserten men..
det räcker liksom inte.

Jag trodde jag hade sätt mitt livs bästa konsert
efter AC/DC men dom var ingenting i jämförelse
(förlåt Angus, ditt strippnummer är svårslaget, men
Billy Joe Armstrong som kör gitarrsolo uppe på läktaren
får faktiskt ett plus till.) med Green Days
show på globen. Jag är fortfarande euforisk när jag
tänker tillbaka på söndagen. Och jag lider med alla
som inte fick gå.

Det enda obra som jag kan komma på var att de inte
spelade Jesus of Suburbia. Men.. Nej. Det gör inget.
Jag förlåter dom. För det är det bästa jag gjort, gör
och kommer att göra i hela mitt liv.

Nog om Green Day (om det är möjligt märker vi).
Min nackspärr som jag drog på mig i onsdags börjar släppa
och ikväll får vi se om det blir uttgång. Måste kolla
kontot först. Men med tanke på min minimala rökning sen
jag flyttade till sverige så borde det finnas ett par kronor
extra. Jag är ofattbart stolt över mig själv.

Kastreringen av babyn gick bra, nu väntar vi på svar
från olika kaninuppfödare som har fått mail och snart
kanske vi har en liten prinsessa till vår prins.

Nu ska jag klä på mig.

Tiotusen varmta och påfrisknande kramar
till min bästa vän som ligger sjuk i E-town.
Krya på dig min älskade. Fort fort fort.
I miss you like a crazy person och något med tvångströjor.

Kärlek.


My mama would rock me in the cradle.

Musiken är klar.

Blev inget skatteverk idag. Pallade inte.
Haha. Tar det på tisdag innan jag ska till
jobbet i stället.

Ja, du läste rätt, jag ska jobba nästa vecka.
Tack Pappa för dina kontakter och
tack migsjälv för min charmerande telefonstämma.

Igår var det alltså stockholm för hela slanten.
Skatteverket - fail. Orkade inte vänta.
Eller, hann inte vänta. Intrevju på Jimmys för min
karl medan jag helt ensam satt och drack latte och
läste på Chokladfabriken och kände mig som en riktig
söderbo. Hade tillochmed en stor mössa på mig.
Fördommarna *njuter*

Sen var det Kebab med Rillzor och sen en promenad
till gamla stan och en before work på After. Ha.

Sen hem till Omis och berätta om allt som händer och
sen hem och äta mat och kolla årets absolut sämsta film.

In The Cut. Fyfan. Har ingen aning om vad den handlar om
och jag såg nästan hela. Så dålig var den.

Nu ska vi till biltema och sen till Handen. Adios.

Filmen var mucho good.

Verkligen. Rekomenderas till alla som
inte har sett den. Vilket förmodligen inte
är så många med tanke på hur seg jag är.

Varit i centrum idag. Köpte böcker, födelsedagspresenter
hårspray och nicorett. Nu jävlar. Jag kommer inte
klara det men man kan ju alltid dra ner. Eller?

Hualigen, nu måste jag göra mitt rum walk a bull.

Hejdå!

Btw, orka att dom har lagt ner skatteverkets kontor
i handenterminalen? Sug rumpa.

15 oktober knipsar jag Hamstern. Lilla babyn
ska bli gay. <3

Män som hatar kvinnor.

Nu kör vi stenhårt första kvällen i sverige och
kör en filmkväll med mamz och papz.

Män som hatar kvinnor. Som ni kanske
har räknat ut av rubirken.

(Jag stavade just män med två n och min
Norska älskare rättade mig. Han har bott
i Sverige i 2 dagar och han rättar mina stavfel,
hur känns det för författarkarriären?)

Om jag håller mig vaken genom hela filmen
ska jag senare berätta vad jag tyckte om den.

Nu börjar livet på nytt igen!
Don't stop me now. Jag är jävligt på G nu.

JAG ÄR HEMMA IGEN!!!!!!!111111!!!!!!11111!!! :D:D:D:D:D:D:D:D
Jag tror jag kokar över. <3

Tjenare Sverige, hur fan är läget?

Miniuppdate.
Jag är i Sverige! Jag har flyttat till Sverige!
Jag har fortfarande inte fattat det.

Nu ska jag hjälpa min man att packa upp.
Haha, undrar hur många gånger ordet packa
har skrivits i den här bloggen.

Packa.

Later.

Hahahahaha.

Jag skriver med norska bokstæver men
herregud. Var inne på Gaybloggen.com och
fick en mycket happy moment.

Hahahahahhaha. Vem fan ær det som seriøst søker
till sånt som "Amandas new boyfriend?"

Inte fan trodde jag att det skulle vara folk man
har i sin bekantskapskrets som man faktiskt
har træffat och som faktiskt ær normalt
funtade mænniskor. Hahahahaha.

Jag ber till alla gudar som finns att det inte
ær ett seriøst mail som blev skickat.
Jag ber till gudarna att det ær något typ
av practical joke eller liknande. Snælla?

Nu ska jag sova før i morgon ska mitt hår
klippas och færgas och det tar på krafterna.

Nu ger vi Nina ett rungande Lycka till!
LYCKA TILL!

Adios.

Morgonstund har guld i mund.

Nu sitter min man, far, bror och kanin
i bilen påväg till Sverige. Själv sitter
jag och dricker varm oboykaffe och diskuterar
med Tomie om det heter har eller är guld i
mund på min rubrik, och även allt annat som
har med min svenska stavning och gramatik
att göra... Finnefan. :(

Idag ska jag kasta allt som ligger kvar i lägenheten
och sparka ut Tomie och Sonny och sen lämna
in nycklarna och sen ta mitt lilla pick och pack
och traska över till Nina och låta henne förbereda
sig mentalt för fagpröven.

Det är jävligt dumt att det är söndag idag
med tanke på hur oplanerad jag är så betyder
det att jag måste ta mig till statoil och köpa
de få saker jag behöver vilket inte bara
kommer göra mig dyngsur i regnvädret utan
också ruinera mig på kuppen.


Pishposh, jag får skylla mig själv.

Det känns jävligt wierd måste jag säga, att sitta
här i en kall, istortsätt tom lägenhet och veta att
idag spenderar jag mina sista par timmar i denna
lägenhet där jag under två år har byggt upp ett liv
tillsammans med min älskade man. På tisdag
börjar något helt nytt och helt ovetande kastar
jag mig tillbaka till mina gamla hemtrakter med
ett naivt hopp om att vi innan jul ska ha varsitt
fast jobb, ny lägenhet och ett nystartat liv.
Det är häftigt och jävligt spännande.

Men, jag har nog aldrig sätt fram emot den här flytten
mer än idag när jag sitter och tänker på allt som väntar.
Och jag känner mig faktiskt riktigt klar här nu.
Klart jag kommer sakna alla, men det var som
Oob sa, det är ju inte hej då, det är ju mer,
see you later alligator.

Nu tror jag att jag ska ringa min bästa vän
och berätta för henne hur mycket jag älskar henne
och hennes otroliga tålamod och stöd.

Later compadres.

Höst.

Det är ösregn, superstorm och pisskallt
ute. Jag hade sagt att det var mysigt
om jag inte visste att jag skulle springa fram
och tillbaka till containern nere vid jobbet.
Jaja, hur som hellst börjar lägenheten
se jävligt kal och städad ut.

Dvs att vi nästan är klara.

Så, nu kör vi en sista sten hård push
och se förväntar jag mig att mitt metaforiska
flyttbarn ska vara ute.

Btw, dagens nostalgiska asgarv går till Dawson's Creek.
Kollade på det medan jag åt frukost eftersom det (!)
var det bästa som gick på TV. Fyfan vad söta.

Igår satt jag och Songill (och mina två andra sambos)
och asgarvade till Skurt. Det kallar jag kvalité TV.



Nu ska jag hjälpa min asbästa man.
Adios.

Nyvaken och nyhostad.

Nyvaken är att ta hårt i, har varit
vaken sedan kvart i.

Nu sitter jag och hostar och skrovlar
och väntar på att någon typ av hungerkänslor
ska infinna sig så jag kan äta lite frukost
innan jag tar mig ner till Nina och mördar
min utväxt.

Resten av dagen kommer bestå av
bankbesök och packning/städning.

Jag hoppas och ber till gudarna att
vi blir klara med packningen idag så
det bara är pyttepyttelite städning ikvar i morgon
så vi bara kan chilla till pappa kommer.
Jag tror min kropp behöver chilla.

Jag tror dock inte jag blir hungrigare än
så här just nu så det är väl bara slänga
i sig lite frukost. Mankost. Ha ha ha.

Later.

Utväxt doppad i hostmedecin.

Jag kom på en sak jag bara måste skriva
innan jag tuppar av med allt för mycket hostmedecin
i blodet.

yr.

Imorgon försvinner min utväxt!

Ge mig ett J, Ge mig ett I, ge mig ett P, ge mig ett P, ge mig ett I, ge mig ett E!
Vad blir det?

JIPPIE!

Jag har just duschat. Med hostmedecin i blodet.
Det var spännande.
Nu börjar dåsigheten komma. Dås.
Det rimmar på Bås. He he he.

Hur som helst dedikerar jag det här inlägget
till min utväxt, vi har haft en fin tid tillsammans, men nu är
det fan på tiden du går din egen väg.

I morgon kommer jag vara smashinghot och
det kommer vara min nästnästnästsista dag som
helblondin.

Nu måste jag sova. Jag borde inte vara vaken
men deckade på soffan vid 9. Inte smart.

Bye bye.


(Bortse från att jag ser ut som en korsning av en crackhora
och kissie. Jag är full, på station och jag har aldrig varit
bra på att posera.)

On the road again.

Jag hatar att packa.
Jag hatar att packa bara för en vecka.
Nu håller jag på att packa ner hela vårt
liv i gröna lådor. Jag hatar att packa.

Fyfan vad det suger att packa.
Men det ska bli skönt att få det klart.

Tvivlar dock starkt på att vi får med oss allt.
Blir spännande på lördag när pappa och bästa
bror kommer.

Frågan är dock vart jag ska placera min far
och bror eftersom gästrummet fortfarande
är fullt av inneboenden. Och vart dom ska
ta vägen är det ingen som vet? Hoppas
allt löser sig för loverboizen.



Har btw glömt att visa de vackra bilderna
på mig när jag äter gele. Helt vanlig gele
utan händer. Helt vanlig gele. Jag vägrar
skriva gele så som det ska skrivas. Med en gay ´
Hursomhellst;





Och sen, en liten grej till, tiotusenkilokärlek till
Mr. Songill. Jag har inte skrattat så mycket som
de sista veckorna på jäääävligt länge.




RSS 2.0